Det känns som att det är vi just nu. I helgen var vi till Leksand för att dottern skulle tävla i friidrott i två dagar. 7 grenar var hon anmäld till. På lördag morgon värmde tjejerna upp inför första grenen som var längdhopp. De mätte upp ansatsen o skulle göra inhopp innan själva tävlingen började. Dottern tog sats och gjorde ett bra hopp. Efter hoppet kom hon gråtandes o hoppandes på ett ben till mig o skrek att det gjorde så ont i benet. Vi lade ner henne på backen o försökte lugna henne. Efter en kort stund kom en sjukvårdare och pratade med henne. Jon konstaterade att det troligtvis var en muskelbristning. Det blev hårt lindat, högläge o tävlingsförbud resten av helgen. Surt!! På söndagen var hon ändå med och kastade nerfboll. Stillastående. Skönt för henne att få göra nånting.
På söndag morgon började dessutom jag få ont i ena axeln. Det blev värre o värre under dagen. Jag kunde till slut inte lyfta armén. Det blev en vaken natt där jag traskade runt o grät av smärta. Skulle ju dessutom börja jobba på måndagen. Insåg till slut efter att ha fått hjälp att klä på mig att det var omöjligt. Fick en tid hos läkare där de konstaterade att det handlade om en sena som heter supraspinatus. Fick tid hos sjukgymnast o dit ska jag nu. Sen ska jag jobba för jag är bättre i armen nu.
Kramis !